Fåglar och radiofrekvent strålning
I kolgruvor varnades gruvarbetarna för gas när kanariefåglar svimmade. Hur klarar fåglar den stora förändringen av vår elektromagnetiska miljö som är följden av den trådlösa tekniken?
Misslyckad häckning för storkar vid mobilmaster
Häckningen för 30 storkpar i den spanska staden Valladolid följdes under en säsong. I bon inom 200 meter från en mobilmast producerades 0,86 ungar per bo, medan bon mer än 300 meter bort gav nästan dubbelt så många ungar per bo, 1,6 stycken i medeltal. I 40 procent av bona inom 200 meter föddes inga ungar alls. Motsvarande andel för bon längre bort än 300 meter var 3,3 procent.
Storkarna i Valladolid har periodvis följts sedan 1984 och
den verkligt stora förändringen från 80- och 90-talen är
andelen storkpar helt utan ungar som ökat från 5,2-7,6
procent till 40 procent för storkparen inom 200 meter från
en mobilmast.
På grund av bonas svåråtkomlighet mättes strålningen inte
alltid i bona utan i deras närhet och med fri sikt till
mobilmasten. Inom 200 meter från mobilmasterna var
strålningen intensitet i genomsnitt 14 800 mikrowatt
per kvadratmeter och mer än 300 meter bort 745 mikrowatt per
kvadratmeter.
Storkpar som häckade inom 100 meter från en eller flera mobilmaster hade svårigheter med bobyggandet, vissa bon blev aldrig klara och storkarna förblev passiva. Där strålningens intensitet översteg 10 000 mikrowatt per kvadratmeter dog också ungar av okända orsaker.