I Sovjetunionen genomförde forskare redan på 50- och 60-talen vetenskapligt upplagda långtidsstudier av människor som i sitt arbete utsattes för elektriska eller magnetiska fält eller radio- och mikrovågor (EMF). I dessa studier följdes människor i upp till 10 år, i vissa fall 20 år. I väst har inga studier gjorts där människor studerats under så lång tid. Det gör de sovjetiska studierna unika som grund för att bedöma de långsiktiga effekterna av EMF. Långtidsstudierna visar att den enskilt viktigaste faktorn för negativa hälsoeffekter av både radio- och mikrovågor samt elektriska och magnetiska fält är tiden¹. Förändringar i kroppens sätt att fungera uppstår först efter 3 till 5 år och när symtomen förstärks ökar även känsligheten².

Den karaktäristiska samlingen symtom som gavs namnet mikrovågssyndromet är:

• Störningar i autonoma nervsystemet
• Neuroser
• Depressioner
• Trötthet på dagen
• Energibrist
• Sömnproblem
• Huvudvärk
• Olika hjärt- och kärlproblem
• Hyperaktivitet och inre oro

Inre oro är kroppens egen oro och inte att man går och oroar sig för något. Många av symtomen i mikrovågsyndromet är subjektiva, dvs det är personens egen uppfattning som ligger till grund för en diagnos. Men forskarna fann också många objektivt bekräftade symtom:

• Asteni (trötthet, blir lätt trött), neurotiska symtom
• EEG-förändringar
• Sömnstörningar
• Störningar av dygnsrytmen
• Störningar i det hormonproducerande system som utgörs av hypotalamus, hypofysen och binjurebarken
• Lågt blodtryck mindre vanligt högt blodtryck, långsam hjärtverksamhet eller snabb hjärtverksamhet
• Förändringar i autonoma nervsystemets styrning av hjärta och kärl
• Överfunktion i sköldkörteln
• Erektil dysfunktion (dåligt stånd)
• Störningar i matsmältningen
• Långsammare sensomotorik (sämre fingerfärdighet)
• Vilotremor i fingrarna (långsamma skakningar i fingrarna när de är i vila)
• Håravfall
• Tinnitus (öronsus)
• Ökad infektionskänslighet

Kunskap om EMF-påverkan på människor skaffades inte bara genom forskning. Alla som arbetade på kraftverk, i ställverk, med radiosändare, på radaranläggningar, på flygplatser, i elektronikindustrin och med elektroteknik var enligt lag tvungna att läkarundersökas minst en gång om året. Totalt rör det sig om tiotusentals personer.

Hur kunskapen kom till väst

Genom flera konferenser om effekter av mikrovågor under 1950- och 60-talen var det inte okänt vad ryssar och även tjecker och polacker höll på med bakom järnridån, men det fanns ingen fullständig beskrivning. Den gjordes först sedan tyska Bundesministerium für Telekommunikation givit uppdraget till professor Karl Hecht och dr Hans-Ulrich Balzer. Deras genomgång av ryskspråkig forskning om biologiska effekter av radio- och mikrovågor samt elektriska och magnetiska fält (Hecht & Balzer 1997) baseras på 1500 rapporter varav 878 är vetenskapliga arbeten från åren 1960-1996. Genast efter överlämnandet försvann rapporten in i ministeriets arkiv och presenterades inte för miljöministern eller gjordes offentlig. En ny rapport fick skrivas med det insamlade materialet som underlag och det är den versionen som nu finns tillgänglig på Internet (se fotnoter).

Karl Hecht har hållit föredrag i Bayerns delstatsparlament om de ryska forskningsresultaten och de diskussioner som har pågått i väst sedan 1950-talet. Föredraget, som är på tyska, ligger till grund för denna sida. Professor Karl Hecht fick sin medicinska utbildning vid Humboldt-universitetet där han sedan arbetade från 1955 till 1991 och han har publicerat över 750 vetenskapliga artiklar och utbildat 131 forskarstuderande³.