Ö

Inga effekter av mobilstrålning

Mobile phone base stations and adverse health effects: phase 2 of a cross-sectional study with measured radio frequency electromagnetic fields
Berg-Beckhoff G, Blettner M, Kowall B, Breckenkamp J, Schlehofer B, Schmiedel S, Bornkessel C, Reis U, Potthoff P, Schüz J.
Occupational and Environmental Medicine, Feb 2009;66(2):124-130. doi: 10.1136/oem.2008.039834.
Sammanfattning på PubMed och referat på EMF-Portal på engelska.

Skillnaden i mobilstrålningens intensitet mellan de högexponerade och lågexponerade var mycket liten. Mätarna som användes kunde inte mäta all mobilstrålning försökspersonerna utsattes för. Inga skillnader i hälsa upptäcktes.

Personer som tillskriver mobilmaster negativa hälsoeffekter rapporterade signifikant mer sömnstörningar och åkommor, men inte mer huvudvärk eller mindre mental och fysisk hälsa. Någon skillnad i hälsa mellan dem som oroar sig och inte oroar sig för mobilmaster fanns inte. Forskarna drar slutsatsen att RF-EMF från mobilmaster inte påverkar hälsan.

Mätning

För mätningarna användes en dosimeter Antennessa DSP-090 som kan mäta strålningen individuellt för olika system för mobiltelefoni, GSM900, GSM1800 och 3G. Men känsligheten är låg så dosimetrarna kunde oftast inte mäta strålningen eftersom den var för svag. Vid 65,8 procent av mätningarna saknades mätresultat från en eller flera system för mobiltelefoni vilket betyder att den verkliga strålningsnivån var okänd i 873 fall. I 453 fall låg mätresultaten för samtliga mätta system över dosimeterns känslighet och strålningens intensitet var känd.

Urval

Ur en svarspanel på 30 047 personer valdes en speciell undergrupp på 4150 personer ut. Dessa valdes så att de till övervägande del bodde i städer och förorter eftersom tidigare mätningar visat att strålningen är starkast där. Av dessa 4150 gick 1808 med på att få personligt besök av en intervjuare och att få strålningen mätt. Mätning och intervju gav sedan användbara resultat i 1326 fall.

Samvarierande faktorer

Förutom standardiserade frågeformulär om sömnkvalitet, huvudvärk, psykosomatiska besvär samt mental och fysisk hälsa fick deltagarna också uppge om de kände oro för mobilmaster och om de ansåg att egna besvär orsakades av mobilmaster. Inga frågor om användning av mobiltelefon eller trådlös telefon.

Strålningens intensitet

Forskarna skriver att resultaten inte är representativa för hela Tyskland eftersom urvalet av deltagare gjordes med tanke på att få upp strålningsnivåerna. En målsättning som inte uppfylldes. Dosimetrarna kunde som minst mäta en intensitet på 6,7 µW/m2 för vart och ett av de olika system för mobiltelefoni som mättes. Genomsnittet för alla mätningar var 32,6 µW/m2. Som högexponerade räknades de vars mätningar uppnådde minst 27 µW/m2 vilket var 134 personer av 1326. Något medel- eller medianvärde för mätningarna hos de 134 högexponerade respektive normalexponerade personerna anges inte, bara maxvärdet 3452 µW/m2 hos "rekordhållaren".


Kommentar

Att gränsen över vilken en deltagare räknades som utsatt för strålningen och därmed högexponerad hamnade under genomsnittet för alla deltagare betyder att gruppen med högexponerade var utspädd med normalexponerade. Att en deltagare i den högexponerade gruppen kunde exponeras för strålning under genomsnittet för alla deltagare talar för en mycket liten skillnad mellan de båda grupperna. Det har gjorts några undersökningar av olika personers känslighet för ström som leds genom en del av kroppen. En sammanställning av dessa visar att den känsligaste var 100 gånger känsligare än den minst känsliga. Det pekar på att en skillnad mellan låg- och högexponerad i denna typ av undersökningar bör ligga runt hundra gånger för att minska betydelsen av olika personers olika känslighet. 27 µW/m2 är också en mycket låg gräns för att räknas som högexponerad.

Undersökningen av Berg-Beckhoff refereras på sidan 17 i Forskning om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska fält, sjunde årsrapporten, utgiven av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, numera Forte. Den lilla skillnaden mellan låg- och högexponerade deltagare tas inte upp i FAS-rapporten trots att den är av avgörande betydelse för undersökningens tillförlitlighet.