Ytterst få har den grundläggande kunskapen om vad våra gränsvärden skyddar och inte skyddar mot och det skydd som samhället ger och förväntas ge. Kommuner och domstolar består av människor som inte är några undantag på den punkten och att ständigt upplysa dem om sakernas tillstånd ska ses som droppen som urholkar stenen.
Gränsvärdenas skydd
Gränsvärdena för radio- och mikrovågor, det vill säga radiofrekvent strålning, skyddar mot skadlig uppvärmning. Inget annat. När den radiofrekventa strålningen når en intensitet som ger uppvärmning uppstår snabbt effekter som kan vara permanenta. För att bestämma vid vilken intensitet det sker har försöksdjur använts och gränsvärdena har satts för att skydda mot uppvärmningen.1 Av detta har sedan slutsatsen dragits att människor kan utsättas för radiofrekvent strålning med en intensitet upp till gränsvärdet för tid och evighet.
Något vetenskapligt upplagt experiment för att under kontrollerade former testa slutsatsen på människor har aldrig gjorts. Däremot har det gjorts kontrollerade experiment på människor under så kort tid att den räknas i timmar och minuter. En del av de experimenten har visat objektivt mätbara effekter; långsammare puls, lägre blodtryck, pupillreaktion på ljus, minskad visuell uppmärksamhet och uppfattningsförmåga, förbättrat rumsligt minne, ändrat EEG och rörelse bort från EMF-källa under sömnen.2
Världshälsoorganisationen WHO
Åren 2001–2003 gjorde WHO genom dess EMF-projekt omfattande försök att få alla länder att tillämpa samma eller liknande gränsvärden. Anledningen var att det finns länder som inte använder sig av filosofin att gränsvärden ska sättas efter strängast möjliga vetenskapliga krav. I klartext är det Östeuropeiska länder som avses där gränsvärdena är satta efter mätningar av den radiofrekventa strålningens intensitet på arbetsplatser tillsammans med läkarundersökningar av personalen samt experiment i laboratorier för att verifiera resultaten från arbetslivet. Deras undersökningar visar att tiden som den radiofrekventa strålningen varar är lika viktig som intensiteten.3
Den Östeuropeiska filosofin kallar WHO ett ”biologiskt tillvägagångssätt” (WHO:s citationstecken) som ger oskäligt låga gränsvärden som inte bara begränsar tekniska framsteg utan är oacceptabla genom förlusten av de fördelar som tekniken för med sig, allt för ett skydd mot diskutabla risker.4 Vi i Vågbrytaren anser däremot att ett biologiskt tillvägagångssätt är anpassat för att studera biologiskt liv och är det som ska användas.
International Agency for Research on Cancer, IARC
IARC är WHO:s avdelning för cancerforskning som bland annat beskriver det vetenskapliga bevisläget för olika ämnens cancerframkallande förmåga genom att placera dem i olika cancerklasser. När ämnet placeras i grupp 1, cancerframkallande, är diskussionen avslutad. För att placera ett ämne där krävs att forskningsresultaten visar ett samband hos människor som man med rimlig tillförlitlighet kunnat utesluta att det beror på någon annan faktor. Ett orsakssamband har då fastställts.
Radiofrekvent strålning är placerat i grupp 2b, möjligen cancerframkallande, på grund av att forskningsresultaten har visat ett samband hos människor som trovärdigt kan tolkas som ett orsakssamband, men man har inte med rimlig tillförlitlighet kunnat utesluta att resultatet beror på någon annan faktor än den som har studerats.5 IARC anger inga risknivåer, gränsvärden eller dos.
Försiktighetsprincipen
När och hur försiktighetsprincipen ska tillämpas beskriver EU-kommissionen i sitt meddelande KOM(2000) 1 slutlig. Försiktighetsprincipen ska tillämpas "särskilt när preliminär saklig vetenskaplig bedömning ger vid handen att möjliga effekter på miljö, människors, djurs eller växters hälsa kan vara oacceptabla och inte stå i överensstämmelse med den höga skyddsnivå som valts för gemenskapen".