Ö

Elallergi – blindtester och provokationer

"Hittills har man inte lyckats framkalla symptomen i provokationsförsök där patienten inte känt till när experimentellt framkallade elektriska och magnetiska fält varit påslagna".
Socialminister Lars Enqvist1
"Levande organismers förmåga att reagera på utifrån kommande strålning, koncentrerad till smala frekvensband, beror på att de är elektromagnetiska instrument med stor och förfinad känslighet,..."
Dr. Gerald J. Hyland2

Bränsle i debatten om
elöverkänslighet

Blindtester och provokationsförsök är inte samma sak men ofta ingår en blindtest som ett moment i ett provokationsförsök och därför sägs ofta provokationsförsök när man egentligen menar blindtest.

Blindtester med elöverkänsliga innebär att försökspersonen ska avgöra när de elektromagnetiska fälten eller den elektromagnetiska strålningen som används i testet är på eller av. För att avgöra detta krävs att försökspersonen är medveten om hur det förhåller sig. Definitionen på medvetenhet, eller perception som det heter inom psykologin, är "av högre hjärncentra strukturerade sinnesintryck".3 Det är alltså sinnesintryck som efterfrågas i en blindtest. Eftersom människan saknar ett sjätte elektromagnetiskt sinne som fungerar som våra övriga fem sinnen så blir försökspersonernas svar rena gissningar. Detta har inte hindrat blindtester från att få en central plats i debatten om elallergins vara eller icke vara och som bevis på elektromagnetiska fälts ofarlighet enligt logiken "det man inte vet om har man inget ont av".

Provokationsförsök innebär att man försöker provocera fram besvär eller mätbara förändringar genom att utsätta människor för något de är eller anser sig vara känsliga för. Provokationsförsök kan också innebära att man använder försöksdjur eller studerar mätbara förändringar före, under eller efter exponering för EMF, det vill säga själva provokationen. Nedan följer ett urval studier valda för att ge olika infallsvinklar.

Rea 1991: 16 av 100 försökspersoner hade alla rätt

Finns det en effektiv metod att bedöma patienters känslighet för elektromagnetiska fält (EMF)? Ett mindre antal försökspersoner som passade försökets uppläggning sållades ut genom försöksomgångar. De 16 av 100 som var kvar i den fjärde och avslutande omgången kunde alltid avgöra när magnetfälten var på eller av.4 Denna undersökning som var en av de första som gjordes och vars uppläggning gör att det går att hitta de elöverkänsliga som kan avgöra när fälten är på eller av under experimentella betingelser har aldrig upprepats.

Johansson 1994: Hemmiljö underlättar

Kan människor som påstår sig kunna känna av en påslagen mobil verkligen göra det? Ägaren till den elfria friggeboden kunde alltid avgöra när väskan på bordet innehöll en påslagen mobiltelefon eller inte. Andra extra känsliga personer som provade sin förmåga i friggeboden men inte bodde på platsen lyckades inte lika bra eller inte alls. Vid närmare undersökning visade det sig att strålningen från två TV-sändare var mycket stark.5

Trimmel 1998: Elöverkänsliga är känsligare

Har magnetfält psykiska effekter? Ja, växlande magnetfält påverkar uppmärksamhet och varseblivning. De som betraktar sig som elöverkänsliga är känsligare.6

Johansson 2001: Mastceller tål inte TV

Påverkas huden av TV/datorskärmar? 13 friska frivilliga försökspersoner fick sitta framför en vanlig TV/datorskärm (tjocka typen). Hälften fick förändringar i hudens mastceller som kan förklara hudbesvär.7

Hietanen 2002: Inga besvär av mobilen

Finns det personer som får besvär av mobiltelefoner? Nej, forskarna skriver att "negativa subjektiva symtom eller förnimmelser, trots att de otvivelaktigt upplevdes av försökspersonerna, inte orsakades av mobiltelefoner".8

Försöken genomfördes i två byggnader på den finländska landsbygden. All elektricitet var på i alla ledningar och förutom mobilen fanns det även en bärbar dator en dryg meter från försökspersonerna.

Undersökningen leddes av Maila Hietanen, tidigare ordförande för ICNIRP, föreningen som utformat de gränsvärden för bland annat mobilstrålning som används i Sverige. Om försökspersonerna fått besvär av mobiltelefonerna hade det varit ett underkännande av ICNIRP:s gränsvärden.

Müller 2002: Icke elöverkänsliga kan också känna el

Kan människor förnimma elektriska eller magnetiska fält från vårt elsystem? Både elöverkänsligas och icke elöverkänsligas förmåga testades. Ett fåtal personer inom båda grupperna kunde avgöra bättre än slumpen när elektriska eller magnetiska fält var på eller av. Forskarna skriver att det inte fanns någon betydelsefull skillnad mellan de båda grupperna vad gäller antalet och typ av symtom eller förmåga att känna de elektromagnetiska fälten.9

Rajkovic, Johansson 2005: Råttors mastceller tål inte växelström

I Johansson 2001 - Mastceller tål inte TV visste deltagarna i försöket att de var utsatta för EMF. Detta utnyttjades av kritikerna som hävdade att förändringarna i mastcellerna kunde ha psykiska orsaker. Råttor kan inte oroa sig och vet inte vad EMF är, men fick också förändringar i huden som människorna i den tidigare studien.10

Rubin 2006: Elöverkänsliga reagerar inte på mobilstrålning

Får elöverkänsliga mer besvär av mobilstrålning än annan elektromagnetisk strålning eller ingen alls? Nej, de elöverkänsliga kunde inte avgöra när de var utsatta för mer eller mindre strålning. Men de fick alltid mycket mer huvudvärk än de icke elöverkänsliga. En specialbyggd mobiltelefon användes som strålade hela tiden även när försökspersonerna inte skulle utsättas för strålning.11

Leitgeb 2007: Känsligaste 100 gånger känsligare

Hur mycket skiljer sig olika personers känslighet för elektrisk ström? Den känsligaste var 100 gånger känsligare än den minst känsliga. Först mycket svag och sedan allt starkare elektricitet leddes en kort sträcka genom underarmen. Försökspersonerna skulle rapportera när de kände något enligt samma princip som vid en hörseltest där man signalerar när man hör.12

Det vetenskapliga värdet

Den första provokationsstudien där försökspersonerna ska avgöra på/av verkar ha gjorts 1989.13 Det var 20 år efter att Sovjetunionen presenterat långtidsstudier som visar att förändringar uppstår gradvis efter långvarig exponering för radiofrekvent strålning, minst 3-5 år.14 Under ett provokationsförsök görs vanligen en eller flera provokationer per försöksperson under en dag.

Inom forskningen är försökspersoners eller allmänhetens uppfattningar av mindre värde, för att inte säga värdelösa. De räknas aldrig som hårda fakta. Sinnesintryck är inte objektiva, de påverkas av våra uppfattningar och tidigare erfarenheter. Därmed har försök där människor ska avgöra om EMF är på eller av också ett mindre värde. Det som går att mäta på ett sätt som inte påverkas av försökspersoners och försöksledares åsikter eller förutfattade meningar har en helt annan tyngd.16

När Olle Johansson gjorde en studie som visar tydliga förändringar i huden på icke elöverkänsliga försökspersoner som suttit framför en vanlig TV/datorskärm (Johansson 2001) och som gav stöd åt de elöverkänsliga, blev det därför häftig diskussion. Studien var öppen, d.v.s. alla inblandade visste när TV:n var på, och inte dubbelblind, där varken försöksledare eller försökspersoner vet när exponering sker. Det gav opponenterna en möjlighet att hävda att förändringarna kunde ha psykiska orsaker. De förändringar av mastcellernas position och antal i huden som visades i studien sker också när man solar. I Johansson 2005 - råttors mastceller tål inte växelström, som är ett djurförsök som gav samma resultat, är alla psykiska orsaker eliminerade.

Är provokationsstudier som bygger på människors reaktioner politiska?

De är lätta att förstå och passar därför som slagträ i debatten. Vågbrytaren anser att EMF påverkar människor och miljö negativt. I studier där den elektromagnetiska miljön varit störande för försökspersonerna så har vi påpekat det. Statens Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS numera FORTE, bortser från detta när de behandlar Hietanen 2002 och Rubin 2006.14 2003 till och med 2010 hade FAS regeringens uppdrag att utvärdera forskningen om elektromagnetiska fält.

Är provokationsstudier med elöverkänsliga moraliska?

Efter provokationer där elöverkänsliga utsatts för EMF i närheten av gränsvärdena har uppföljningar visat på besvär och ökad känslighet efteråt. Det finns ingen garanti för att en elöverkänslig återhämtar sig helt efter en sådan provokation. Den ökade känsligheten kan bli bestående. Den sortens provokationsförsök ska därför inte genomföras med elöverkänsliga.

Är lyckade provokationsstudier som bygger på människors reaktioner möjliga?

Rea 1991 och Müller 2002 har lyckats. Johansson 1994 har givit betydelsefulla erfarenheter. Angreppssätt, genomföranden, framgångar och misslyckanden i studierna i denna genomgång visar att om man vill lyckas måste provokationerna vara helt anpassade till försökspersonerna, alternativt att man bara använder sig av dem som passar till försökets uppläggning. Fast Trimmel lyckades ändå.