Regeringen har ansvaret för de elektromagnetiska fälten

Från ambitionen att de elektromagnetiska fälten som befolkningen utsätts för skulle minska anser regeringen nu att "exponeringen för elektromagnetiska fält i arbetslivet och i övriga miljön är så låg att människors hälsa och den biologiska mångfalden inte påverkas negativt".

Det är flera steg mellan dem som ska skydda befolkningens hälsa och dem som bestämmer hur omfattande skyddet får vara. Beskrivningen börjar från botten med verksamhetsutövarna.

Verksamhetsutövarna

Enligt miljöbalken och strålskyddslagen ska verksamhetsutövarna "iakta de begränsningar och vidta de fösiktighetsmått" som behövs för att motverka olägenhet1 och "kontrollera och upprätthålla" strålskyddet2.

Kommunerna

Enligt miljöbalken har kommunernas miljökontor ansvaret för tillsynen av miljö- och hälsoskyddet3 och därmed också verksamheter och anläggningar som sprider elektromagnetiska fält. Strålsäkerhetsmyndigheten har tillsynsansvar enligt strålskyddslagen4. Miljööverdomstolen5 har dömt mobilmaster som miljöfarlig verksamhet.

Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten ger tillsynsvägledning i frågor om hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. enligt miljöbalken6.

Strålsäkerhetsmyndigheten

Det övergripande ansvaret för strålskyddet har Strålsäkerhetsmyndigheten7. Strålsäkerhetsmyndigheten avgör vilka av preciseringarna av miljömålet säker strålmiljö som är uppfyllda8.

Riksdagen

Miljö- och jordbruksutskottet stödde i sitt betänkande 2009/10:MJU25 regeringens förslag till formulering av säker strålmiljö: "Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning"9. 2010-06-22 biföll riksdagen regeringens förslag.

Regeringen

Riksdagen väljer statsminister som sedan utser ministrarna. Myndigheternas uppgifter är reglerade i lagar som beslutas av riksdagen, men regeringen styr också vad myndigheterna ska ägna sig åt i regleringsbrev. I regleringsbrevet för 2003 till Statens strålskyddsinstitut, som var föregångaren till Strålsäkerhetsmyndigheten, skrev regeringen att Strålskyddsinstitutet skulle "redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att minska exponeringen för elektromagnetiska fält". Formuleringen fanns bara med 2003 och alla texter om elektromagnetiska fält togs bort ur regleringsbreven till Strålsäkerhetsmyndigheten från och med 200910. År 2012 beslutade regeringen att en av preciseringarna av miljömålet säker strålmiljö ska lyda: "Exponeringen för elektromagnetiska fält i arbetslivet och i övriga miljön är så låg att människors hälsa och den biologiska mångfalden inte påverkas negativt"11.


Vår kommentar

Sedan regeringen slutade att skriva något om elektromagnetiska fält i regleringsbreven 2009 är preciseringen av miljömålet säker strålmiljö det som tydligast uttrycker regeringens viljeinriktning. En av grunderna i vår demokrati är att tjänstemännen är underställda politikerna. Strålsäkerhetsmyndighetens och Folkhälsomyndighetens uppgift är därför att genomföra regeringens politik. Det är det som gör det meningsfullt att gå och rösta.

Folkhälsomyndighetens vägledning till kommunerna som har ansvaret för skyddet av hälsa och miljö är mer än en vägledning. Det är i praktiken en maxgräns för det skydd kommunerna kan ge allmänheten. För magnetfält tillämpas försiktighetsprincipen vilket visas när Folkhälsomyndigheten skriver att de ska hållas så låga som är möjligt och skäligt. Magnetfält är inte nödvändiga för vår användning av elektricitet utan en biprodukt och försiktighetsprincipen för dessa började tillämpas på 90-talet innan miljömålen fanns.

För radio- och mikrovågor, till exempel mobilstrålning, tillämpas ingen försiktighetsprincip. Regeringen har ju uttryckt sin åsikt genom preciseringen av miljömålet säker strålmiljö. Folkhälsomyndigheten skriver att det saknas vetenskapligt stöd för att hälsan påverkas negativt under de nivåer som skapar uppvärmning och att inga negativa hälsoeffekter har påvisats hos personer som utsatts för radiovågor i den allmänna miljön. Därigenom hindras komunerna från att hänvisa till försiktighetsprincipen12. Till skillnad mot magnetfält från elanvändning är radio- och mikrovågor är helt nödvändiga för att den trådlösa kommunikationstekniken ska fungera.

Även försiktighetsprincipen ska vila på en saklig vetenskaplig bedömning men inget behöver vara säkerställt. Hänsyn ska tas till möjliga, troliga eller sannolika skador. Både magnetfält och radiovågor är klassade som "möjligen cancerframkallande" av Världshälsoorganisationens avdelning för cancerforskning, IARC. Men genom att regeringen skriver i miljömålet säker strålmiljö att "människors hälsa och den biologiska mångfalden inte påverkas negativt" så har verksamhetsutövarna gjort sin del av strålskyddet när gränsvärdena inte överskrids.

Ytterst ansvarig för vilket skydd allmänheten ska ha mot elektromagnetiska fält blir därför regeringen med bistånd av riksdagen.