Från ambitionen att de elektromagnetiska fälten som befolkningen utsätts för skulle minska anser regeringen nu att "exponeringen för elektromagnetiska fält i arbetslivet och i övriga miljön är så låg att människors hälsa och den biologiska mångfalden inte påverkas negativt".
Det är flera steg mellan dem som ska skydda befolkningens hälsa och de som bestämmer hur omfattande skyddet får vara. Beskrivningen börjar från botten med verksamhetsutövarna.
Verksamhetsutövarna
Enligt miljöbalken och strålskyddslagen ska verksamhetsutövarna "iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått" som behövs för att motverka olägenhet och "kontrollera och upprätthålla" strålskyddet.1,2 Verksamhetsutövare är till exempel mobiloperatörer och företag som distribuerar elkraft.
Kommunerna
Enligt miljöbalken har kommunernas miljökontor ansvaret för tillsynen av miljö- och hälsoskyddet och därmed också verksamheter och anläggningar som sprider elektromagnetiska fält.3 Strålsäkerhetsmyndigheten har tillsynsansvar enligt strålskyddslagen.4 Miljööverdomstolen har dömt mobilmaster som miljöfarlig verksamhet.5
Folkhälsomyndigheten
Folkhälsomyndigheten ger tillsynsvägledning i frågor om hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. enligt miljöbalken.6 Myndigheten har kompetens att göra medicinska bedömningar. I frågor om strålskydd samarbetar Folkhälsomyndigheten med Strålsäkerhetsmyndigheten som är expertmyndighet inom området.
Strålsäkerhetsmyndigheten
Det övergripande ansvaret för strålskyddet har Strålsäkerhetsmyndigheten.7 Strålsäkerhetsmyndigheten avgör vilka av preciseringarna av miljömålet säker strålmiljö som är uppfyllda.8 Till skillnad mot Folkhälsomyndigheten saknar Strålsäkerhetsmyndigheten medicinsk kompetens.
Riksdagen
Miljö- och jordbruksutskottet stödde i sitt betänkande 2009/10:MJU25 regeringens förslag till formulering av säker strålmiljö: "Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning".9 2010-06-22 biföll riksdagen regeringens förslag.
Regeringen
Riksdagen väljer statsminister som sedan utser ministrarna. Myndigheternas arbetsuppgifter är reglerade i lagar som beslutas av riksdagen, men regeringen styr också vad myndigheterna ska ägna sig åt i regleringsbrev. I regleringsbrevet för 2003 till Statens strålskyddsinstitut, som var föregångaren till Strålsäkerhetsmyndigheten, skrev regeringen att Strålskyddsinstitutet skulle "redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att minska exponeringen för elektromagnetiska fält". Formuleringen fanns bara med 2003 och alla texter om elektromagnetiska fält togs bort ur regleringsbreven till Strålsäkerhetsmyndigheten från och med 2009.10 År 2012 beslutade regeringen att en av preciseringarna av miljömålet säker strålmiljö ska lyda: "Exponeringen för elektromagnetiska fält i arbetslivet och i övriga miljön är så låg att människors hälsa och den biologiska mångfalden inte påverkas negativt".11
Vår kommentar
Sedan regeringen slutade att skriva något om elektromagnetiska fält i regleringsbreven 2009 är preciseringen av miljömålet säker strålmiljö det som tydligast uttrycker regeringens viljeinriktning. En av grunderna i vår demokrati är att tjänstemännen är underställda politikerna. Strålsäkerhetsmyndighetens och Folkhälsomyndighetens uppgift är därför att genomföra regeringens politik. Det är det som gör det meningsfullt att gå och rösta.
Folkhälsomyndighetens vägledning till kommunerna som har ansvaret för skyddet av hälsa och miljö är mer än en vägledning. Det är i praktiken en maxgräns för det skydd kommunerna kan ge allmänheten. För magnetfält tillämpas försiktighetsprincipen vilket visas när Folkhälsomyndigheten skriver att de ska hållas så låga som är möjligt och skäligt. Magnetfält är inte nödvändiga för vår användning av elektricitet utan en biprodukt och försiktighetsprincipen för dessa började tillämpas på 90-talet innan miljömålen fanns. Gränsvärdena skyddar bara mot de akuta besvären stimulering av perifera nerver och muskler.
För den trådlösa kommunikationstekniken är radio- och mikrovågor ingen biprodukt. De är helt nödvändiga för att tekniken ska fungera, till exempel mobilstrålning, och ingen försiktighetsprincip tillämpas. Regeringen har ju uttryckt sin åsikt genom preciseringen av miljömålet säker strålmiljö. Förr tog Folkhälsomyndigheten själv ställning och skrev att det saknas vetenskapligt stöd för att hälsan påverkas negativt under gränsvärdena, det vill säga de nivåer som skapar uppvärmning, och att inga negativa hälsoeffekter har påvisats hos personer som utsatts för radiovågor i den allmänna miljön. Numera hänvisar Folkhälsomyndigheten alla frågor om elektromagnetiska fält och hälsa till andra myndigheter och sjukvården13 men budskapet är detsamma. Därigenom hindras kommunerna från att hänvisa till försiktighetsprincipen.
Även försiktighetsprincipen ska vila på en saklig vetenskaplig bedömning men inget behöver vara säkerställt. Hänsyn ska tas till möjliga, troliga eller sannolika skador. Både magnetfält och radiovågor är klassade som "möjligen cancerframkallande" av Världshälsoorganisationens avdelning för cancerforskning, IARC. Det betyder att forskningen visat att elektromagnetiska fält är orsaken till cancer men man har inte kunnat utesluta att forskningsresultaten kan bero på andra faktorer. Ingen har dock pekat ut vilka de i så fall är. I det läget ska försiktighetsprincipen tillämpas. Men när regeringen skriver i miljömålet säker strålmiljö att "människors hälsa och den biologiska mångfalden inte påverkas negativt" så har verksamhetsutövarna, det vill säga företagen som sprider strålningen, gjort sin del av strålskyddet när gränsvärdena inte överskrids.
Ytterst ansvarig för vilket skydd allmänheten ska ha mot elektromagnetiska fält blir därför regeringen med bistånd av riksdagen.