I Framework for Developing Health-Based EMF Standards beskriver WHO sin filosofi för att sätta gränsvärden för EMF, det vill säga radiovågor, mobilstrålning, elektriska fält och magnetfält.
Otillbörligt
Utgångspunkten som allt sedan anpassas till är att ett biologiskt tillvägagångssätt för att ta fram gränsvärden är inte bara oskäligt då det kommer att ge så låga gränsvärden att de kan begränsa den tekniska utvecklingen, det är också oacceptabelt då vi går miste om fördelarna som följer med tekniken.1 Enkelt uttryckt så går teknik före hälsa.
Förutsättningar
WHO förklarar att elektrisk ström finns naturligt i kroppen och är en avgörande beståndsdel i normala kroppsfunktioner. Alla nerver skickar signaler som elektriska impulser. I de flesta biokemiska reaktioner, från matsmältning till hjärnans aktivitet, ingår elektriska processer.2 Symtom kan med andra ord praktiskt taget uppstå i alla delar av kroppen om dess elektriska funktioner störs.
WHO påpekar att bevisen blir starkare om effekterna av elektromagnetiska fält kan visas hos försöksdjur än hos celler, därför att hela djur kan förstärka, dämpa eller neutralisera effekterna.3
Så långt WHO. Vad de inte berättar är att möjligheten finns att effekterna kan vara olika hos varje individ. Byter man råttor mellan försöken kan man få ett annat resultat även om alla förutsättningar är lika.4 Varierande forskningsresultat blir då något man bör förvänta sig. WHO gör tvärt om.
Krav på bevis
I denna tvetydiga och för oss till synes slumpmässiga värld med enorma variationsmöjligheter kräver WHO att resultaten från laboratorieförsök ska upprepas av andra laboratorier med samma resultat för att hälsorisker ska vara vetenskapligt bevisade, eller säkerställda som det också kallas.5Mekanismer
WHO fäster stor vikt vid mekanismen som startar den negativa hälsoeffekten därför att när man vet hur ett ämne skapar sjukdom är det lättare att tolka tvetydiga resultat.6 Och resultaten har alltid varit tvetydiga eftersom effekterna varierar mellan individer. Det stod klart redan vid tiden kring 1970 att elektromagnetiska fält kan ha antingen en stimulerande eller dämpande effekt.7 Att orsaken till en sjukdom är känd betyder inte att mekanismen är det. Att även mekanismen som startar en sjukdom är känd är ovanligt. För en dödlig sjukdom som cancer kräver alltså WHO kunskap om hur elektromagnetiska fält omvandlar en normalt fungerande cell till en cancercell. Något som bara sker ibland. Forskningen har ännu bara kunnat visa en ökad risk att detta sker, men det räcker inte för WHO.
Högre dos – högre effekt
Dos beror lika mycket på tiden som intensiteten eller styrkan på de elektromagnetiska fälten, precis som för andra belastningar. Ett förhållande som WHO är medvetet om men sedan inte använder sig av. De gränsvärden som används i Väst bygger på tröskelvärden under vilka det ska vara riskfritt för tid och evighet och WHO skriver att dessa gränsvärden kräver en god förståelse av mekanismerna som skapar effekterna och att man antar att tröskelvärden verkligen finns och att det inte finns effekter som ackumuleras med tiden, så kallade kumulativa effekter. För att bevisa att kumulativa effekter finns kräver WHO att små skador måste ackumuleras innan de kan upptäckas plus omfattande forskning inklusive långtidsstudier.8 Några långtidsstudier ingår inte i den forskning som ligger till grund för gränsvärdena.
Resultatet
Att en hälsorisk är känd är inte samma sak som att existensen är säkerställd eller vetenskapligt bevisad. WHO har inte satt upp målet att gränsvärdena ska skydda mot kända effekter av elektromagnetiska fält. Istället beskrivs vilka upptäckter som forskningen måste leverera för att de ska tas under övervägande.
WHO:s samarbetspartner ICNIRP utformar gränsvärden enligt de ramar som WHO:s har ställt upp. Resultatet av WHO:s krav på samstämmiga forskningsresultat och känd mekanism har blivit att ICNIRP:s gränsvärden bara skyddar mot stimulering av perifera nerver och muskler och förhöjd vävnadstemperatur i olika kroppsdelar.9 Uttryckt rakt på sak och ren svenska skyddar de inte mot sjukdom utan bara olyckor.
Politiskt förankrat
Den politiska förankringen av WHO:s hantering av gränsvärden för elektromagnetiska fält är gedigen. I sitt EMF-projekt för gränsvärden samarbetar WHO med bland andra EU-kommissionen, den västliga försvarsalliansen NATO och Internationella arbetsorganisationen ILO som till hälften består av representanter för regeringar, en fjärdedel för fackföreningar och en fjärdedel för industrin.10 Det politiska inflytandet är alltså betydande.
I Sverige använder vi oss av WHO och ICNIRP:s gränsvärden. Om den tekniska utvecklingen eller hälsan ska sättas först är en filosofisk och politisk fråga.