Elöverkänslighet – symtom och behandling

Elöverkänsliga reagerar på elektriska och magnetiska fält helt enligt grunderna i elläran och får mest besvär av de elektriska apparater som avger elektriska och magnetiska fält som snabbt ändrar styrka. Det är de som skapar starkast ström i våra kroppar. De strålar ut från till exempel bildskärmar, datorer, lågenergilampor (tabell 2) och numera även LED-lampor och kraftelektronik som solcellsanläggningar. Hur elektriska och magnetiska fält skapar elektrisk ström i en människa visas på sidan Vad är elektriska och magnetiska fält?

Till elektromagnetiska fält, EMF, räknas inte bara fält från elledningar och elektriska apparater, utan även radio- och mikrovågor från trådlös teknik som wifi, radio- och tv-master, mobilmaster och mobiltelefoner. Den strålningen består av samma elektriska och magnetiska fält som från elledningar.

Många faktorer har föreslagits som orsak till elöverkänslighet, men inga, förutom elektromagnetiska fält och metallförgiftning, har klarat en konfrontation med verkligheten.

Inget fungerar bättre än reducering av elektriska och magnetiska fält samt radio- och mikrovågor. Det vill säga undvika källorna, elsanera och avskärma strålningen.

1966 rekommenderade Occupational Health Research Institute of the Academy of Medical Sciences of the USSR att personer som uppvisar symtom på mikrovågssjukan flyttas till arbete utan mikrovågsbelastning och eventuellt skickas till vilohem.⁶ 1996 presenterade Socialstyrelsen en redovisning av hälsoeffekter efter elsanering i bostäder. Socialstyrelsen skriver att "de flesta som genomfört åtgärder upplever att deras besvär minskat kraftigt vid vistelse i bostaden efter åtgärderna".⁷ I en schweizisk undersökning svarade 69 procent av de läkare som hade erfarenhet av att behandla elöverkänsliga, att de i första hand förebygger genom att patienten undviker att utsätta sig för elektriska och magnetiska fält eller elektromagnetisk strålning.⁸

Några läkarundersökningar av befolkningen med mikrovågssyndromet eller EUROPAEM:s riktlinjer som mall för att uppskatta omfattningen på problemet har aldrig gjorts. Istället har man frågat folket. Beroende på hur elöverkänslighet definieras och frågan formulerats har mellan 3 och 33 procent svarat att de betraktar sig som elöverkänsliga eller har lätta besvär.

I en undersökning från 1998 om elöverkänslighet i Kalifornien, svarade 3,2 % av de tillfrågade att de var "allergiska eller mycket känsliga" för elektriska apparater.¹⁰

I Miljöhälsorapport 1998, som gjordes av Miljömedicinska enheten på Karolinska sjukhuset och omfattade Stockholms län, var det 1,5 % av de svarande som ansåg att de var elöverkänsliga.

I Miljöhälsorapport 2001 presenterade Socialstyrelsen resultaten från Nationella miljöhälsoenkäten 1999 (NMHE 99), som behandlar åldrarna 19-81 år och gäller hela landet. Där hade andelen elöverkänsliga ökat till 3,1 %, vilket innebär att 200 000 vuxna betraktar sig som känsliga, överkänsliga eller allergiska mot EMF. Miljöhälsorapport 2009 redovisar 3,2 % elöverkänsliga.

Taiwan har den största andelen elöverkänsliga med 13,3 eller 4,6 procent av befolkningen¹¹ (diagram 1).

Som man frågar får man svar

Hur frågan ställs har avgörande betydelse för hur många elöverkänsliga som undersökningen redovisar. För att de tillfrågade ska svara ja på en fråga som "är du elöverkänslig" krävs att personen betraktar sig som elöverkänslig eller elallergiker. Troligast genom att symtomen har nått en mycket besvärande nivå. En fråga som "besväras du av elektromagnetisk strålning" kräver kunskap om teknik och strålning som inte alla har.

I april 2005 disputerade Frida Eek (född Carlsson) på Yrkes- och Miljömedicin i Lund med avhandlingen Subjective annoyance attributed to electricity and smells. Den bygger bland annat på enkätsvar från 13 600 skåningar under åren 1999-2000. Sammanlagt 16 procent svarade då att de under de senaste 14 dagarna haft besvär av lysrörsljus, bildskärm eller annan elektrisk utrustning.¹² Att jämföra med Nationella miljöhälsoenkätens 3,1 procent elallergiker vid samma tid.

Visste de intervjuade personerna i Miljöhälsorapport 2001 vad elektriska eller magnetiska fält är och var de finns? Var man tvungen att vara elallergiker för att svara ja? Miljömedicin i Lund fick vid samma tid ett helt annat resultat när tekniska och andra begrepp utelämnades. Högst andel påverkade har tyska strålsäkerhetsmyndigheten Bundesamt für Strahlenschutz, BfS, fått med en fråga i slutet av en längre intervju där personerna tidigare fått ange besvärens svårighetsgrad.

I 2003 och 2004 års undersökningar från tyska strålsäkerhetsmyndigheten BfS, fick de intervjuade fritt ange vilka besvär de hade. Inför 2004 års undersökning hade besvären inordnats i 10 kategorier som de intervjuade personernas svar placerades i. 2003 angav 41 procent och 2004 angav 33 procent ett eller flera besvär. I de fyra kategorierna med de vanligaste besvären finns huvudvärk och migrän, sömnproblem, sjukdomskänsla, cirkulationsproblem, orkeslöshet, psykiska besvär och koncentrationsproblem.¹³

Hur är det i Sverige?

Inför Miljöhälsorapport 2017 ställdes frågan om en rad olika miljöfaktorers påverkar hälsan, däribland elektromagnetiska fält. Frågorna löd ”Vilken påverkan på din hälsa anser du att följande miljöfaktorer har?” och sedan ”elektromagnetiska fält från t.ex. mobiltelefoner, antenner” och ”elektromagnetiska fält från t.ex. elektriska apparater, kraftledningar”. Men svaren redovisades inte i rapporten som för bilavgaser (5,2 procent störda mer än en gång per vecka) och trafikbuller (10-12,2 procent mycket eller väldigt mycket störda i storstäder).¹⁴