Ö

Elöverkänslighet – symtom och behandling

Elöverkänslighet, förr elallergi, är symtom på att kroppen inte längre kan hantera den belastning som utgörs av konstgjord strålning från mobilmaster, wifi, annan trådlös teknik, elledningar, kraftledningar och elektriska apparater. Strålningen består av elektriska fält, magnetfält, radiovågor och mikrovågor som samlas i begreppet elektromagnetiska fält (EMF).

Symtom

De vanligaste symtomen kommer från nervsystemet.

Vad ger besvär?

Tekniken som stör.

Behandling

Inget har fungerat bättre än elsanering.

Hur många är elöverkänsliga?

Så här vanligt är elöverkänslighet.

Debatt och bevis

En del menar att elöverkänslighet inte finns och är inbillning.

Symtom

Vanliga symtom vid elöverkänslighet är huvudvärk, trötthet, koncentrationssvårigheter, sömnstörningar m.m. (tabell 1). Eftersom centrala nervsystemet är känsligast för elektromagnetiska fält kommer symtomen först därifrån. Vartefter exponeringen fortsätter ökar besvär med andning, hjärta, kärl och matsmältning. Elektromagnetiska fält kan nå varje del och cell i kroppen, så i princip kan symtom uppstå var som helst.

Kombinationen av symtom är ingen ny upptäckt. På 1960-talet fick den namnet mikrovågssyndromet eller mikrovågssjukan när den orsakades av mikrovågsstrålning från radarstationer.1 

Under 1980-talet gjorde datorerna sitt intåg på kontoren och många som arbetade vid bildskärm fick samma symtom som de radarexponerade. Men de kraftiga elektriska fälten från dåtidens bildskärmar gav också upphov till hudförändringar som tidigare varit okända och som påminner om skador av ultraviolett strålning och röntgen.2

Ofta utvecklades känsligheten även för andra elektriska apparater och lysrör. I allmänhetens ögon hade elallergi uppstått. Även om symtomen är högst varierande från person till person följer de ändå ett karaktäristiskt mönster.3 De kan uppstå omedelbart eller med fördröjning. Ofta har erfarenheter under lång tid lett till insikten hos den elöverkänslige att symtomen har ett samband med elektromagnetiska fält.

Vanliga symtom
Besvär Elöverkänsliga
Andel i %
Ej elöverkänsliga
Andel i %
Hetta eller brännande känsla i huden 27 2,0
Klåda, sveda i ögonen 22 7,5
Trötthet 52 34
Tung i huvudet 27 11
Huvudvärk 24 12
Illamående, yrsel 8,7 3,4
Koncentrations-
svårigheter
25 5,9

Tabell 1. Andel personer som minst en gång per vecka haft nedanstående besvär. Källa: Socialstyrelsen, Miljöhälsorapport 2001. Framtagningen av miljöhälsorapporter görs numera av Folkhälsomyndigheten.

De vanligaste symtomen på elöverkänslighet är inte unika, bara vanligare bland elöverkänsliga än bland befolkningen i övrigt. Enligt en läkargrupp i Bamberg som studerat påverkan av trådlös teknik är däremot kombinationen av symtom karaktäristisk.3 De har också en längre lista med symtom.4 Att de bygger sina rön på radiofrekvent strålning från trådlös teknik spelar mindre roll då symtomen i stort sett är lika vid exponering för elektriska och magnetiska fält och radio- och mikrovågor. De vågorna består ju av elektriska och magnetiska fält.

Vad ger besvär?

Elöverkänsliga reagerar på elektriska och magnetiska fält helt enligt grunderna i elläran och får mest besvär av de elektriska apparater som avger elektriska och magnetiska fält som snabbt ändrar styrka. Det är de som skapar starkast ström i våra kroppar. De strålar ut från till exempel bildskärmar, datorer, lågenergilampor (tabell 2) och numera även LED-lampor och kraftelektronik som solcellsanläggningar.

Till elektromagnetiska fält, EMF, räknas inte bara fält från elledningar och elektriska apparater, utan även radio- och mikrovågor från trådlös teknik, till exempel wifi, radio- och tv-master, mobilmaster och mobiltelefoner. Den strålningen består av samma elektriska och magnetiska fält som från elledningar.

Många faktorer har föreslagits som orsak till elöverkänslighet, men inga förutom elektromagnetiska fält och metallförgiftning har klarat en konfrontation med verkligheten.

Utlösande faktor

Andel i %
Bildskärmar datorer 68
Amalgam 48
Lysrör lågenergilampor 45
Kontorsmaskiner 21
TV-apparater 20
Mobiltelefoner 18
Trådlösa telefoner 15
Kemikalier 14
Högspänningsledningar
14
Ger besvär nu

Andel i %
Bildskärmar datorer 92
Lysrör lågenergilampor 90
Mobiltelefoner 84
Trådlösa telefoner 82
Mobilmaster 67
Högspänningsledningar 66
Tågresor 52
Digital-TV-box 35
Fjärravlästa elmätare 18

Tabell 2. Det som utlöste elöverkänsligheten är ofta det som ger mest besvär även i framtiden.5

Behandling

Inget fungerar bättre än reducering av elektriska och magnetiska fält och radio- samt mikrovågor. Det vill säga undvika källorna, elsanera och avskärma strålningen.

1966 rekommenderade Occupational Health Research Institute of the Academy of Medical Sciences of the USSR att personer som uppvisar symtom på mikrovågssjukan flyttas till arbete utan mikrovågsbelastning och eventuellt skickas till vilohem.6 1996 presenterade Socialstyrelsen en redovisning av hälsoeffekter efter elsanering i bostäder. Socialstyrelsen skriver att "de flesta som genomfört åtgärder upplever att deras besvär minskat kraftigt vid vistelse i bostaden efter åtgärderna".7 I en schweizisk undersökning svarade 69 procent av de läkare som hade erfarenhet av att behandla elöverkänsliga, att de i första hand förebygger genom att patienten undviker att utsätta sig för elektriska och magnetiska fält eller strålning.8

Behandlingens effektivitet

Andel i %
Minskad exponering för elektromagnetiska fält (elsanering) 77
Dental sanering 44,1
Näringsterapi / kosttillskott 37,8
Andra behandlingar 28,6
B-12-injektioner 21,4
Homeopati 17,8
Massage 12,9
Akupunktur 12,6
Inte behandlats 12,6
Kiropraktik / naprapati 7,4
Inget har hjälpt 7,3
Läkemedelsbehandling 5,7
Energi- / frekvensmedicin 5,6
Sjukgymnastik 5,5
Kognitiv terapi
(psykologisk behandling)
2,3

Tabell 3. Behandlingar som förbättrat hälsan hos elöverkänsliga.9 Dental sanering fungerar därför att kroppen kan tåla mer EMF om övriga belastningar elimineras. Metallförgiftningar av tandlagningar, främst kvicksilver från amalgam, utgör en stor belastning.

Hur många är elöverkänsliga?

Några läkarundersökningar av befolkningen med mikrovågssyndromet eller EUROPAEM:s riktlinjer som mall för att uppskatta omfattningen på problemet har aldrig gjorts. Istället har man frågat folket. Beroende på hur elöverkänslighet definieras och frågan formulerats har mellan 3 och 33 procent svarat att de betraktar sig som elöverkänsliga eller har lätta besvär.

I en undersökning från 1998 om elöverkänslighet i Kalifornien, svarade 3,2 % av de tillfrågade att de var "allergiska eller mycket känsliga" för elektriska apparater.10

I Miljöhälsorapport 1998, som gjordes av Miljömedicinska enheten på Karolinska sjukhuset och omfattade Stockholms län, var det 1,5 % av de svarande som ansåg att de var elöverkänsliga.

I Miljöhälsorapport 2001 presenterade Socialstyrelsen resultaten från Nationella miljöhälsoenkäten 1999 (NMHE 99), som behandlar åldrarna 19-81 år och gäller hela landet. Där hade andelen elöverkänsliga ökat till 3,1 %, vilket innebär att 200 000 vuxna betraktar sig som känsliga, överkänsliga eller allergiska mot EMF. Miljöhälsorapport 2009 redovisar 3,2 % elöverkänsliga.

Taiwan har den största andelen elöverkänsliga med 13,3 eller 4,6 procent av befolkningen11 (diagram 1).

Hur många betraktar sig som elöverkänsliga?

Diagram förekomst av elöverkänslighet

Diagram 1. Andel i procent av befolkningen som betraktar sig vara "känsliga, överkänsliga eller allergiska mot elektriska eller magnetiska fält". Källor: Socialstyrelsens miljöhälsorapporter.
Elöverkänslighet är tydligen vanligare i Taiwan där 13,3 procent av befolkningen ansåg sig vara "allergiska eller mycket känsliga för att vara nära någon form av EMF". Intervjuerna i Taiwan gjordes 2007 och studien publicerades 2011. När samma fråga ställdes 2012 blev resultatet 4,6 procent (streckade linjen).27

Som man frågar får man svar

Hur frågan ställs har avgörande betydelse för hur många elöverkänsliga som undersökningen redovisar. För att de tillfrågade ska svara ja på en fråga som "är du elöverkänslig" krävs att personen betraktar sig som elöverkänslig eller elallergiker. Troligast genom att symtomen har nått en mycket besvärande nivå. En fråga som "besväras du av elektromagnetisk strålning" kräver kunskap om teknik och strålning som inte alla har.

I april 2005 disputerade Frida Eek (född Carlsson) på Yrkes- och Miljömedicin i Lund med avhandlingen Subjective annoyance attributed to electricity and smells. Den bygger bland annat på enkätsvar från 13 600 skåningar under åren 1999-2000. Sammanlagt 16 procent svarade då att de under de senaste 14 dagarna haft besvär av lysrörsljus, bildskärm eller annan elektrisk utrustning.12 Att jämföra med Nationella miljöhälsoenkätens 3,1 procent elallergiker vid samma tid.

I 2003 års undersökning från tyska strålsäkerhetsmyndigheten Bundesamt für Strahlenschutz, BfS, svarade inledningsvis 90 procent att de inte hade några besvär. Senare under intervjun fick de intervjuade gradera om besvären var svåra eller lätta. Då svarade 35 procent av dem som först uppgivit att de var besvärsfria att de hade mer eller mindre besvär. Tillsammans med de 8 procenten som på båda den inledande och den senare frågan svarade att de hade besvär blev det ungefär 40 procent av de intervjuade.

I 2004 års undersökning från BfS användes istället en lista på 15 vanliga besvär att välja mellan. Då angav 33 procent ett eller flera besvär. Vanligast var huvudvärk och migrän, därefter sömnproblem och på tredje plats kom sjukdomskänsla, blodcirkulation och orkeslöshet (diagram 2).13

Hur är det i Sverige? Inför Miljöhälsorapport 2017 ställdes frågan om en rad olika miljöfaktorers påverkar hälsan, däribland elektromagnetiska fält. Frågorna löd ”Vilken påverkan på din hälsa anser du att följande miljöfaktorer har?” och sedan ”elektromagnetiska fält från t.ex. mobiltelefoner, antenner” och ”elektromagnetiska fält från t.ex. elektriska apparater, kraftledningar”. Men svaren redovisades inte i rapporten som för bilavgaser (5,2 procent störda mer än en gång per vecka) och trafikbuller (10-12,2 procent mycket eller väldigt mycket störda i storstäder).14

Frågans betydelse

Diagram Betydelsen av frågans formulering

Diagram 2. Andel i procent av de tillfrågade.
Elallergisk: Nationella miljöhälsoenkäten 1999 / Miljöhälsorapport 2001: "Är Du känslig / överkänslig eller allergisk mot elektriska eller magnetiska fält?"
Besvär: Carlsson år 1999-2000: "Har du de senaste 14 dagarna känt besvär som du förknippar med / lysrörsljus / bildskärm / annan elektrisk utrustning?"
Besvär flervalsfråga: BfS år 2004: "Vilka besvär orsakade av elektromagnetiska fält handlar det om för dig personligen?" (15 färdiga alternativ plus ett öppet)".

Visste de intervjuade personerna i Miljöhälsorapport 2001 vad elektriska eller magnetiska fält är och var de finns? Var man tvungen att vara elallergiker för att svara ja? Miljömedicin i Lund fick vid samma tid ett helt annat resultat när tekniska och andra begrepp utelämnades. Högst andel påverkade fick BfS med en fråga med exempel och möjlighet att gradera svaret.

Debatt och bevis

Elöverkänslighetens vara eller icke vara är ingen isolerad vetenskaplig fråga utan har en avgörande betydelse för hur vi använder och hanterar elektriska fält, magnetfält och radiovågor. För Sveriges regering är saken klar, vår användning av el och trådlös teknik är riskfri.15

Världshälsoorganisationen WHO sätter in gränsvärdena i sitt politiska sammanhang när de skriver att ett biologiskt tillvägagångssätt för att ta fram gränsvärden är otillbörligt eftersom det inte bara kan hindra den tekniska utvecklingen utan också är oacceptabelt på grund av förlusten av de fördelar tekniken för med sig.16 I sitt EMF-projekt för gränsvärden samarbetar WHO med bland andra den västliga försvarsalliansen Nato och Internationella arbetsorganisationen ILO som till hälften består av representanter för regeringar, en fjärdedel för fackföreningar och en fjärdedel för industrin.17 Det politiska inflytandet är alltså betydande. ICNIRP utformar sedan gränsvärden inom WHO:s ramar. Inom dem passar skydd mot akuta effekter som kan betraktas som olyckor medan sjukdomar lämnas utanför. Elöverkänslighet blir då ett bevis på att gränsvärdena inte fungerar som allmänheten förväntar sig.18

Frågan berör hela allmänheten och särskilt de 16 procent som de senaste 14 dagarna haft besvär av bildskärmar eller lysrör12 och de 33 procent av befolkningen som har angett minst ett besvär de anser orsakas av trådlös teknik och elektriska apparater13. Vilka bevis, eller evidens som det heter på fint språk, som krävs för att acceptera existensen av elöverkänslighet beror på om man vill ha en absolut kunskap eller bara praktiskt kunna hantera ett problem.19 Därmed kan debatten starta och elöverkänsliga användas som slagträ.

Elöverkänslighet som en inlärd reflex har ofta framförts som orsak och då som en nocebo-effekt där negativa förväntningar utlöser eller förvärrar symtomen.20 Tillsammans med blindtester där elöverkänsliga ska avgöra om fälten är på eller av och en sedan länge beskriven symtombild samt olika behandlingars effektivitet har detta varit huvudlinjerna i debatten om hälsorisker med elektromagnetiska fält. Men vad bevisar argumenten?

De negativa förväntningarnas effekt, nocebo, används som bevis på att elöverkänslighet inte finns i den verkliga världen. Under tester har försökspersonerna fått besvär när fälten inte varit på. Nocebo-effekten har sin grund i klassisk betingning eller pavlovisk betingning efter dess ryska upptäckare Pavlov. Han ringde i en klocka strax innan hundarna i försöken fick mat. Efter att detta upprepats ett antal gånger började hundarna utsöndra saliv redan när klockan ringde. Hundarna hade lärt sig att klockringningen betydde mat. Salivutsöndringen är annars en medfödd reflex som framkallas av synen av mat. Om klockan ringer ett flertal gånger och hundarna inte får mat avtar reflexen.21 Nocebo-effekten kräver alltså erfarenhet för att läras in och upprepad erfarenhet för att bestå och visar därmed ett samband mellan elöverkänslighet och elektromagnetiska fält. Nocebo-effekten och dess positiva motsvarighet placebo-effekten är omdiskuterad men finns åtminstone i vissa fall.

Folkhälsomyndigheten skriver att "i experimentella studier har dock varken friska personer eller personer som rapporterar elöverkänslighet kunnat avgöra bättre än slumpen om de varit exponerade eller inte".22 De experimentella studier som avses när försökspersonerna inte kunde avgöra när de var exponerade för mer eller mindre elektromagnetiska fält är blindtester. Men om nocebo-effekten finns, hur skiljer försökspersonerna på symtom som orsakas av nocebo respektive elektromagnetiska fält? De vet ju att fälten någon gång kommer att vara på. Förutsättningarna för att en sådan test ska lyckas beror helt på hur den är upplagd.23

Istället för förslag på diverse psykologiska förklaringar kan man testa olika åtgärder som kan tänkas förbättra hälsan hos elöverkänsliga. Då har man tillämpat den hypotetiskt deduktiva metoden för att på vetenskaplig väg lösa ett problem.24 Tabell 3 med olika behandlingars effektivitet är ett exempel på det. Elsanering vann klart och elektromagnetiska fält är då med stor sannolikhet också orsaken.

Men WHO skriver inte bara att gränsvärdena inte ska kunna hindra den tekniska utvecklingen. De skriver också att elektrisk ström finns naturligt i kroppen och är en väsentlig del av normala kroppsfunktioner. Alla nerver skickar signaler genom att sända elektriska impulser. De flesta biokemiska reaktioner, från dem som hör samman med matsmältning till dem som är inblandade i hjärnans aktivitet, använder elektriska processer.25 Vågbrytaren tycker inte att det är något konstigt om elektromagnetiska fält kan störa kroppens elektricitet. Fälten kan skapa el och el kan skapa fälten.26 Det är grundläggande fysik som bevisas varje gång vi tänder en lampa. Denna hemsida handlar om vad som händer när biologiska processer störs.

Forskning

Biologiska effekter, fortplantning, långtidsstudier och hur forskning går till.

Väst möter Öst

Kampen om gränsvärdena.

Symtomrapport

Berätta för politiker och myndigheter vilka symtom du har.

Instruktionsbok

EUROPAEM – Riktlinjer för att förebygga, diagnostisera och behandla EMF-relaterad ohälsa.

Ordförklaringar

Mikrovågssyndromet
Syndrom är en karaktäristisk samling symtom som pekar mot en viss diagnos eller orsak.
Mikrovågssjukan
Kroppen fungerar inte på normalt sätt på grunda av radio- eller mikrovågor.
Elallergi
Inom medicinen krävs det att immunförsvaret bildar antikroppar mot ett ämne för att det ska kallas allergi. Det sker inte vid elallergi och därför är det ur medicinsk synvinkel fel att kalla det allergi.
Bildskärmssjuka
Elöverkänslighet när bildskärmar anges som orsak. När datorer med bildskärmar introducerades på kontoren var dessa av den tjocka typen som inte bara spred elektriska och magnetiska fält som smutsig el utan även kraftiga statiska elektriska fält som orsakade hudirritation. Kemikalier i bildskärmarna, främst flamskyddsmedel i plasten, antas samverka eller förstärka symtomen.